*Min sida*- Jag är på gång....

Vet inte vad som tagit tag i mig men det är nog en bacill som jag inte känner igen.
Jag har nämligen fått lust till att börja träna. Hörde ni? Börja träna.....

Nu innebär inte det att jag ska bli någon atlet utan bara lite mer fit om jag ska uttrycka mig lite käckt. I samband med att jag vill gå ner i vikt så är ju motion viktigt. Så viktigt för att förbränningen ska fortsätta. Och jag känner mig till och med motiverad till det.

Skulle tro att det finns några personer som påverkar mig i detta. Jag har en svåger som har en förmåga att trycka på rätt knapp utan att han verkar göra sken av det. Han pratar indirket om träning och kost och motion så pass så att jag blir inspirerad. Själv har han ett handikapp men gnäller aldrig över detta utan motionerar på sitt sätt, spelar golf och jobbar som vem som helst. Han är beundransvärd den mannen. Sen har han också ett sätt att berömma utan att berömma.... Ja det låter lite snurrigt men han säger det med finess på ngt sätt. Tex. Det är ju bara att du testar om du kan för ngt kan du. Funkar det inte så testa ngt annat. Ja hur svårt kan det vara när han säger så.
Flickorna på jobbet gör på ett annat sätt. Dom säger att på torsdag går vi alla till gymmet en stund. Du ska med för du är ju här då. Så blir det med det liksom. Det är bara att hänga med.

Dessa personer får igång mig vill jag påstå. Ska bara bestämma mig för vad jag vill träna. Men det kommer nog- jag känner det på mig för jag är på gång!

So here I come- Beach 2011

Träning ger färdighet!

2010 är ett bättre år. Ett mycket bättre år för det har jag bestämt att det ska vara. Vissa saker får man faktiskt bestämma sig för att påverka för att det ska bli som man önskar.
Jag lovade mig själv att fokusera på att må bra, att få vara glad och att njuta för stunden. Det går ganska bra men jag tränar mig fortfarande.
Man brukar säga att träning ger färdighet. Men stämmer det?

En av min sons gamla lärare sa en gång att om man vill bli fotbollsproffs så måste man träna lite varje dag för man vaknar inte en dag och platsar i landslaget.
Det är därför jag inser att jag måste träna på att tänka på mig själv, att tänka på hur jag vill ha det och hur jag vill må. Jag måste göra val och prioriteringar och jag kan erkänna att jag tycker det är svårt. Jag måste vända mina tankar och jag måste våga tänka nya tankar eller tänka gamla på ett nytt sätt.
Än så länge så är jag nog bara på träningsläger.

Gång på gång så drabbas jag av de gamla tankarna om att inte duga eller räcka till och just då undrar jag om jag någonsin ska få vara lycklig. Om jag någonsin ska få känna mig nöjd. Kanske är jag lite sådan som människa att jag måste må lite dåligt då och då. Kan det vara så att jag måste må kass för att känna att jag mår bra? Tänker att detta måste jag träna på- att tillåta mig må bra och att välja bort att må dåligt.

Allt som oftast så tar livet tar sina egna vägar. Jag som tror på ödet tänker att det nog är meningen med det mesta som sker. Eller rättare sagt så tänker jag så när jag har mina goda stunder.... i eftertänksamhetens klockhet med andra ord.
Jobbet, barnen och familjen har påverkat mig i så många år i både positiv och negativ bemärkelse. Men jag har låtit det ske och jag låter det fortfarande ske. Ansvar, plikttrogenhet och värderingar är viktiga saker för mig. Men det måste vara värt det....

Är det något jag tränar mig på så är det att ställa mig frågan: Är det värt det?

*Min sida*- ADJÖ 2009

Summeringen av 2009 slutar bara i en stor suck- vilket djävla skitår.
"Krisens år" kallas det i var mans mun. Jag håller fullständigt med.
Av 365 dagar så kan jag lugnt säga att 300 har varit skitdagar.
Men även skitdagar kan bära frukt. Jag har fått kämpa med mig själv för att växa.
Många tårar har hjälpt till att läka även om jag inte är ända framme.

Trots detta så har jag nått många milstolpar i mitt liv.
Jag har gjort mig av med många energitjuvar, problemområden och andra "spöken".
Har också tagit stora steg mot att faktiskt veta vad jag vill göra i resten av mitt arbetsliv.
Kanske har jag hittat rätt efter många års trevande.
Vet vad jag är bra på men också vad jag är mindre bra på.

Vänner har försvunnit, vänner har kommit.
Dom som man trott var ens vänner visade sig vara allt annat än just det. Dom som man bara trodde var en ytlig kontakt visade sig finnas där när det behövdes.
Det gäller att våga säga nej till dom som man inte vill ha som vänner.
Det är tungt men det går att öppna dörrarna för nya.
Det får ta tid.

En del släktningar visade sig vara sämre än sämst och en del bättre än förväntat.
Nyfödda släktingar har fått mig att le med hela hjärtat och fått mig ta steg jag inte trodde jag kunde ta.
Det finns en fin sak med att förlåta och gå vidare utan att för den sakens skull glömma.
En dag i taget och ett litet steg framåt kommer göra saker bättre med tiden.
Det får ta tid.

Barnen har visat på andra sidor- sidor som jag inte visste fanns. De har börjat bli stora med helt andra behov än jag visste att de hade. Jag har varit både chockad, ledsen och förvirrad som mamma. Har inte vetat och vet inte hur jag kan vara som bäst.
Det får visa sig.
Det får ta tid.

Tvåsamheten kräver andra saker nu- det är svårt att hitta rätt när familjen krävt all tid i många år. Det har varit ett sökande efter samhörigheten mellan två vuxna som glömt bort hur man tar hand om bara varandra. Det har visat sig viktigt att ta fram drömmarna som man glömt bort.
Drömmarna börjar vakna men är inte helt klara än för vi är ju inte där än där tvåsamheten är total. Det är som att leva i ett vakuum av både längtan och fasa. Det blir bra.
Det får ta tid.

Jag- vem är jag som vuxen? Vet inte det riktigt ännu. Letar efter svar och inser att det bara är jag själv som kan skapa det nya jaget- det vuxna jaget. Det ska bli 2010 års projekt.
Det får ta tid.

Ett nytt år vankas och vad har det i sitt sköte?
Det kan inte bli sämre än 2009 så av hela mitt hjärta välkomnar jag 2010.

2010- nu vänder vi blad!

"Min sida": Det bara maler och maler

Jag är inte en sådan människa som någonsin ångrar det jag gjort även om det inte blev som jag tänkt mig. Även om det kan mala i huvudet ett tag så tar jag snabbt nya tag och tänker: Shit happend. Snabbare än tåget är jag igång med nästa projekt för jag inser att det bara är jag själv som kan förändra något.

Men det finns dock två saker som påverkar mig så starkt att jag inte kan släppa tanken även om jag försöker. Dessa två saker gör mig så ledsen, sårad och förtvivlad och kommer när jag får en känsla av att vara förådd eller får en känsla av att ha blivit lurad.Då kan jag inte för alla pengar i världen släppa den tanken. Det maler och maler tills jag blir galen.

Idag berättade jag för en av mina vänner om hur jag känner mig just nu. Hon är en klok och mycket begåvad person. Hon är dessutom stencool. Hennes tankar och åsikter betyder mycket för mig.
Hon sa bara rakt ut: Du vännen- "Djävulen tar ut sin lön förr eller senare" så släpp det, konstatera att du må vara lurad eller förådd men du är frisk i huvudet, underbar som vän och en sann hjälte i mina ögon.
Då slöt jag mina ögon och kunde säga till mig själv: Du duger som du är och du har gjort rätt prioriteringar.

"Min sida": Gamla tanter, sjuka katter och förbannande bilar

De senaste dagarna har varit så pass turbulenta så att jag kunde tro att jag åkt någon karusell som hängt mig upp och ner.

Först började veckan med ett bilhaveri utan dess like. Bilen behövde akut åka till "farbror bildoktorn" som beordrade behandling för 10 000- tals kronor. Jag bara suckar:
Pengar in = pengar ut!

Sen fortsätter veckan med att min gamla goa mormor blir krasslig, eller rättare sagt krassligare. Hon är gammal, sliten, hör och ser dåligt. Min mamma är på utlandssemester så jag känner mig manad att "ta över rollen" som hennes ögon och öron och personliga vårdare trots att hon har en dotter till och fyra andra barnbarn.
Dessutom har mormor blivit mycket sämre de senaste dagarna. Eller är det inte så- kan det vara så att hon är ledsen för att hon saknar de dagliga kontakterna med min mamma? Kämpar med mitt schema för att få dagarna att gå ihop. Måste ringa mormor innan mitt första möte för dagen, skyndar att hinna ringa henne på kvällen innan hon ska sova. Frågar- behöver du någon hjälp imorgon, ska jag handla något på vägen hem? Jag gör så gott jag kan men jag räcker inte till. Jag bara suckar:
Gammal är äldst och förtjänar respekt och omtanke- men var finns tiden?

Dessutom så blir mormors katt sjuk och behöver veterinärvård. Vem ska ta katten till veterinären? Ska jag som hennes barnbarn ta en semesterdag- eller vem ska göra det? Ringer och försöker trixa med någon annan som kan ta katten till doktorn. Ingen kan. Ringer till jourhavande veterinär för att få någon att eventuellt komma hem och behandla katten på plats. Mormor kan ju inte gärna ta färdtjänst med katten. Ingen veterinär svarar. Får bara en uppmaning att vara vänlig och lämna ett meddelande. Jag bara suckar:
När fan ska veterinären ringa tillbaka?

Just nu vill jag bara dra något gammalt över mig och sova tills det blir sommar igen.

"Min sida": Levande ljus, öppen brasa och resekataloger

Att ta sig igenom hösten är ett måste för att få uppleva vår och sommar igen. Levande ljus och en brinnande öppen brasa gör det mycket lättare.

Att titta i resekataloger är också en sak som får mig att må bra. Att längta och drömma sig bort en stund. Bläddrar fram och tillbaka och hittar hur många ställen som helst som jag vill åka till,

Idag sken solen så fantastiskt som den bara kunde. Det var 9 grader varmt och vindstilla. Vi vandrade ett par hundra meter längs havet och jag kände mig fri. Fri från höstångest och längtan efter sommaren. Havets brus fyller mig med kärlek- kärlek till livet. För en stund så kände jag mig som ett med hösten. Hade det bara varit såhär varje dag så hade jag inte behövt längta efter sommaren- då kunde jag ha njutit även av denna årstiden.

Tror jag stannar i tanken ett tag- i tanken att även hösten kan vara underbar.

*Min sida* : Eftertänksamhetens klokhet

....stillar min kropp, mitt sinne och min själ. Det som verkar vara så svårt är så lätt.

När ett nytt litet liv kommer till världen och öppnar ögonen för första gången är livet helt magiskt. Ett litet liv födds utan förutfattade meningar, utan invanda mönster och helt utan förmågan att döma.

Vilken befriande tanke det måste vara få se världen så naket. Varje ny tanke som kommer till en nyfödd är helt ofördärvad och är en helt ny upplevelse.

Tänk tanken att få vakna med en nyfödds förmågor och oförmågor. Trolla dig för ett ögonblick till den situationen och känn hur det skulle vara att få vara helt tom och att alla människor du möter kommer till dig för att du ska lära dig något och träna dig på livet.

Föreställ dig för en minut att det du upplever här och nu aldrig någonsin tidigare har hänt- hur skulle du då möta dina medmänniskor?